Forced love

När jag var 16 år så kändes kärleken som något stort och obegripligt, vilket den också var i flera år framöver. Efter en tid så insåg jag dock att kärleken visserligen är stor, men den är inte obegriplig. Kärleken ska inte behöva vara svår. Saken är bara den att vi måste komma till insikt och begripa kärlekens tillvägagångssätt. Den kommer när den kommer. Det går aldrig att jaga efter något som inte finns. Man kan inte heller förhasta proceduren genom att ständigt söka efter den som kanske kan komma att bli den rätta. Jag har märkt att det trots allt är rätt så vanligt. Vad är det med människan? Är vi så rädda över att få spendera resten av våra liv ensamma?

De senaste fyra åren har jag sökt efter mig själv och jag kan tycka att jag faktiskt har lyckats med det. Jag mår så bra i mig själv att jag aldrig lägger något större vikt vid vad någon annan tycker om mig eller hur jag har valt att leva mitt liv. Jag struntar egentligen i celluliter, att jag har hull på kroppen eller att folk uppfattar mig som en flörtig tjej. Jag är så självsäker. Jag behöver inte lägga ned mängder av timmar på intensivt letande bara för att hitta en människa som kan tala om för mig i stunden att jag duger som jag är. Det vet jag redan. Hitta er själva innan ni söker efter den stora kärleken. Allt för många blir kär i kärleken. Den kärleken som fortfarande uppfattas som obegriplig och som får dig att grubbla utan dess like. Man vet inte bättre och man förtrollas av den förskönade bilden samtidigt som man försöker greppa taget om det som man aldrig kan fånga. Hjärtat är stormförälskat och huvudet är helt snurrigt av alla dessa känslor som väller fram. Allt är en illusion. Det är inte en lycklig kärlek. Detta är något som du själv har skapat av byggstenar som behöver mer tid och utrymme. Jaga inte kärleken. Låt den komma till dig.

För att förstå kärlek så måste du uppleva kärlek. I flera år var jag olyckligt kär. Det går inte ens att förklara hur pass olycklig den kärleken gjorde mig. Mitt hjärta befann sig ständigt vid bristningsgränsen, trots att jag visste att det var en orealistisk kärlek. Det var drömmen om den perfekta kärleken som förtrollade mig och mitt hjärta. Jag förskönade hela situationen och alla mina tankar kretsade kring det som jag en vacker dag skulle få. Samtidigt missade jag verklighetens friare, då drömmen om min prins var det enda som existerade.

En morgon vaknade jag och jag kände mig så lättad inombords. Det var över. Jag hade kommit till insikt och förstod att drömmen ej skulle besannas. Precis som en duva flög den olyckliga kärleken iväg. Sedan dess har jag lärt mig en läxa. Jag tänker invänta kärleken och dess lycka. Det är ingenting som jag kommer att jaga genom att försköna mig själv inför andra. Jag vet vem jag är. Dessutom vill jag träffa någon som är på samma nivå och som vet vem han är. Ingen som spelar den påhittade kärleken i händerna och som bara uppehåller sig hos mig i väntan på nästa illusion.

Allmänt, Texter   |  



Kom ihåg mig?






Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo