Hemma på min gata i stan

I mars fyllde mamma år och hon fick då fyra pelargonsticklingar av min mormor i födelsedagspresent. Sedan den dagen är både jag och min mamma "hooked" på pelargoner. Jag gillar doften, älskar färgerna och fascineras av hur lättskötta dem faktiskt är. Till en början fastnade jag för ljusrosa pelargoner, som till exempel Mårbacka och Gesa, men efter några inköp har jag nu förälskat mig i djupare färger, som exempelvis mörkröd och lila. Eftersom jag ändrar mig hela tiden så måste jag säga att favoriten i dagsläget är Voodoo - en Hartsookhybrid. Jag älskar den djupa röda färgen och den passar så himla bra med mina ljuslyktor i guld. Sedan tycker jag också att det är en självklarhet att pelargonen ska stå i en terrakottakruka. ♥
 
 
Min Voodoo

Min första pelargon är min doftpelargon Dr Westerlund som jag köpte förra sommaren för några ynka kronor på loppisen som Tröskens Bygdegård anordnar varje sommar. Den står sig lång och ranglig i fönstret ovanför min säng och igår köpte jag två helt nya sticklingar till min lilla, lilla samling. En Waldenström, en engelsk pelargon som ser precis ut som Voodoo, förutom att den är mer mörklila i färgen. Den vill jag gärna stamma upp och skapa ett litet träd av. Jag tog ingen bild av sticklingen då den bara är några gröna blad just nu. Den andra sticklingen var en Black Knight med sina fräsiga lila/rosa blommor. Jag har inte bestämt mig, men jag tror att jag vill stamma upp denna också. Idag kan jag räkna min samling på två händer, men om några år hoppas jag kunna fylla ett hus, eller ännu bättre - ett helt orangeri, med färgglada pelargoner. ♥
 
 
Min elefant som jag har fått i julklapp och Black Knight
  

Jag är min egen superhjältinna

De sista månaderna har varit enormt tuffa. Jag befinner mig i en värld där jag lyfter på varje sten för att hitta den tjej som jag faktiskt är och vill vara. Jag förbannar mig själv som låter något så oviktigt vika på mina knän, men vad gör man? Man är inte bättre än någon annan. Det slår en som ett fuktigt paraply i magen. Man får andnöd och kämpar efter luft. Söker sig till en trygg kokong där ingen kan sparka på den som redan ligger. Trampolinen har skjutit ut mig i en värld som är fylld av ångest. En ångest som jag vill smälla tillbaka på det som skapade denna situation. Det tar tid, men jag kommer tillbaka. Jag är min egen superhjältinna och jag förbannar detta. Detta kommer aldrig att få hända igen. Jag förtjänar bättre än så.