"Venezuela”

?

I syrenbersån lägger han sig ner på rygg på gräsmattans morgondagg. Hon sitter bredvid honom och studerar varenda millimeter av hans vackra och välbekanta ansikte. Målande drar hon sitt finger längs med dess konturer. Hon fastnar vid hans mjuka haka och de blå ögonen. Hans vita skjorta med uppkavlade ärmar ger en hint om den muskulösa famn som så många gånger har hållit om henne.

Hon lägger sig ned bredvid honom och lutar huvudet mot hans arm. Syrenens väldoftande blommor förtrollar den här stunden. En stund som får henne att minnas alla de gånger då de suttit bredvid varandra vid gungan under den stora eken och talat om livets hemligheter. När de sprang över kullerstensgator och ängar till bagaren där de fick dagsgamla wienerbröd som låg inrullade och frasiga i en kökshandduk. När han redan då var hennes riddare.

 

Han skjutsar henne på sin blå herrcykel. Hon sitter på cykelns styre och känner hur den friska morgonluften sveper över hennes ansikte. Innan dess, på gräsmattan i änkans trädgård, talade han äventyrsfyllt om motorfartyget som väntar på honom och som skall föra honom över Nordatlanten. Fartygets namn är ”Venezuela”, ett befängt namn som hon redan har glömt bort när han utanför järngrinden står så nära henne att tiden stannar till. Hans utandning smeker hennes panna när han drar den honungsblonda slingan bakom hennes öra. Han kysser varsamt hennes kind och stannar kvar vid kinden i vad som känns som en evighet innan han släpper taget om henne. Han ger henne den där blicken som hon så många gånger har dyrkat, men under den här natten har något förändrats.

När han harmoniskt cyklar bort mot soluppgång och fågelkvitter öppnar hon grinden och följer den välkrattade grusgången fram till den stora vita villan. Trädgården mellan grinden och villan liknar den grönaste av parker och är engelsk i sin stil. Orangeriet som ligger i sydlig riktning är fylld med färgsprakande blommor från de mest udda av platser och gungan under den stora eken hänger stillsamt kvar som ett förevigat stilleben av hennes barndom.

 

Framför den bruna och massiva ytterdörren stannar hon upp för att rätta till klänningen. Den midnattsblå kulören döljer listigt gräsfläckarna från syrenbersån och nylonstrumpans maska har stillsamt klättrat allt längre upp längs med hennes lår. Klackskorna håller hon i sin ena hand när hon öppnar upp portmonnän och sätter på sig vigselringen. Gruset som knarrade under hans cykelhjul hörs inte längre och den honungsblonda slingan ligger fortfarande kvar bakom hennes öra när hon kliver innanför ytterdörren.

Bland akleja och iris.

?

Brevet var daterat tre månader tidigare, den 15 maj 1942. Brevpappret har en skavd kant och bläcket är på sina ställen otydligt, men hon kan urskilja att han befinner sig på Nordatlanten i den stund som han skriver dessa ord. Ord som vidare berättar att hon alltid finns i hans hjärta och i hans tankar. Han saknar henne. Han saknar hennes varma skratt, hennes honungsblonda hår mellan hans fingrar och hennes slanka vader slingrandes runt hans ben. Varje natt, när han väl har somnat i sin smala brits, så återvänder han i sina drömmar till natten efter dansen. Hon talar däremot aldrig om honom eftersom hon endast upplever honom som en skepnad från en annan värld, en sagofigur i hennes påhittade sagoland - men när hon väl blundar så känner hon återigen hans närvaro.

 

Det är en tidig morgon i augusti och det enda som hörs är fåglarnas nyvakna och kvittrande sång. Soluppgången i öster liknar en färgsprakande målning från ett tidigare sekelskift när de står vid det rödmålade trästaketet som ramar in änkans välskötta och lummiga trädgård. Han tar ett kraftfullt grepp kring hennes tunna midja och lyfter henne högt över spjälornas toppar som är spetsformade och vita. Hennes fötter landar bland akleja och iris. Från husets övervåning böljar gräddvita spetsgardiner ut genom sovrumsfönstret och i verandans spröjsade fönster surrar en trött fluga bland blommande pelargoner.

 

Han jagar henne bland äppelträdens praktfulla stammar och dess föråldrade och tunga grenar. Rötterna kramar om varandra under hennes nakna fötter och hon håller ett fast grepp om fållen på den midnattsblå klänningen där hon springer och sprudlar av skratt. I syrenbersån fångar han in henne i sin famn. Han håller om henne och kysser mjukt hennes varma kind, för att sedan viska i hennes öra.

 

”Glöm aldrig den här natten och det som ditt hjärta säger dig nu.”

 

Konturerarna i hans fräkniga ansikte är vackra och iögonfallande när han drar sig undan från hennes öra. Hans ostyriga röda hår är hjärtknipande vackert och hans bröstkorg har aldrig känts tryggare. Hon lovar att hon för alltid ska älska honom och den här stunden, men det skrämmer henne samtidigt. Det skrämmer henne att hon en dag ska glömma bort honom. Att hon en dag kanske inte längre minns hur hans famn känns eller hur hans läppar smakar. Att hon en dag inte längre minns hur hennes hjärta stod i brand under denna natt.

 

Men hon ska vänta på honom - om det så dröjer en evighet.

 

En miljon andetag i din närhet

?

I mina drömmar står jag vid din säng och studerar ditt ansikte medan du sover. Dina runda och silkeslena kinder som jag så många gånger har smekt med min varma hand. Rynkorna i din ena ögonvrå som nu har blivit tre och som speglar alla de leenden som du har gett mig genom åren. Ögonfransarna som varje dag fångar upp solljuset och ramar in dina kärleksfulla ögon. Munnen som har format ord som ingen annan har talat till mig och läppar som jag har smakat på tiotusentals gånger i regn och under äppelträd. Det var dig jag älskade och när du älskade mig var världen som allra vackrast. Nu finns ingenting kvar. Vi är endast ett stoft av det som en gång höll oss vid liv. Skulle jag stanna kvar så skulle jag endast falla för dig om och om igen, och det är inte vår tid ännu. Det är inte vår tid att älska. Jag smeker återigen din lena kind och lämnar dig här. ♥

 

 
Född 1991 och uppvuxen i Trösken. Ett gammalt Spice Girls fan med författardrömmar, vars favoritdjur är späckhuggare. Husmor, skorpion, aktivist, rojalist, släktforskare och storasyster. Pelargoner, loppmarknader och auktioner. Nöter dagligen tv-serier samtidigt som jag drömmer om ett tidigare liv inom Jane Austens värld och den engelska aristokratin. Högtalarna spelar allt från Dinah Washington och Tony Bennett till Dolly Parton. Sandvikens svar på Bridget Jones.

Kontakt: hannah.soderblom@gmail.com





     RSS 2.0


Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo