Så föll ett långsamt regn genom trädgården
Igår slocknade ännu en stjärna på himlavalvet och en vacker själ lämnade vår jord.
När jag lyssnade på Kristians sommarprogram för några månader sedan så borrade hans röst och hans tragiska berättelse sig in i mig. Detaljerat berättar han om hur han förbereder sig för sin död. Jag grät och var ännu en gång rädd för min egen död. Jag har förlorat människor i min närhet på grund av denna förbannade sjukdom. Människor i min närhet har också drabbats, men segrat det krig som ska komma att förändra deras liv för alltid. Min farmor dog när jag var väldigt ung. Jag minns endast otydliga fragment av hennes sjukdom och av hennes död. På så vis personifierade Kristian den sjukdom som stal min farmor från mig. Hans penna, hans otroliga mod och hans himmelska texter i väntan på döden fick mig att känna en absurd och insiktsfull glädje och tacksamhet till livet. Detta då han ofta talade om ett stressamhälle där vi inte tar oss tiden till att stanna upp och njuta av det som finns omkring oss - istället är vi allt för upptagna med det oväsentliga. Han hade rätt. Det är så lätt att ta saker och ting för givet. När människor i min närhet talar om sin familj så syftar de allra oftast på sina föräldrar och på sitt/sina syskon. När jag talar om familj så talar jag om min utökade familj - min släkt. Alla människor som jag älskar och som älskar mig. På så vis bryter jag normen och jag känner mig så lyckligt lottad med alla mostrar, morbröder och farbröder. Jag har också min mormor, min faster och en drös med kusiner och kusinbarn. Vi har varandra. Vi är inte perfekta, men vi har varandra och det är huvudsaken. Det är så viktigt att hålla det nära sig och uppskatta all den kärlek som finns omkring en. Jag vill aldrig ta dem eller mitt liv för givet.
Jag kände inte Kristian, men den kärlek som nu sprids i vårt samhälle tack vare honom och hans glödande penna är magisk. Jag vill ta tillvara på all den kärlek som kan förgylla mina dagar och min tid här på jorden. Jag vill ha en frisk och lustfylld själ, översköljd av kärlek och närhet. Det är fint att bli älskad, men det är också underbart att få älska. Det är en gåva som vi inte får ta för givet. Jag ska bära med mig Kristians visdom i mitt hjärta resten av mitt liv och förhoppningsvis kan även jag sprida och beröra andra med hans historia. I mitt förra blogginlägg om Kristian så beskrev jag min farfar som en ängel som inte längre finns vid min sida. En ängel som under sin korta tid hos mig lyckades lämna efter sig en magisk skattkista fylld med kärlek och minnesbilder. Min förhoppning är att om man är modig nog att ta farväl så kan skattkistan komma att trösta oss i de stunder då livet känns tomt utan den själ som man så saknar. Kärleken övertrumfar alltid döden och därmed behöver vi inte sörja våra nära och kära i alla evighet då de för alltid kommer att vara älskade och leva vidare vid vår sida. Det önskar jag Kristians familj. Jag önskar dem friden att få sörja denna underbara mans död i lugn och ro, men jag önskar dem också en magisk skattkista som kan komma att trösta dem i framtiden. En skattkista som håller Kristians minne, berättelser och mantra vid liv trots att bläcket nu har sinat och pennan tystnat.
”Så föll ett långsamt regn genom trädgården. Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst.”
