Igår gjorde jag i ordning en fruktsallad och begav mig sedan till Central Park där jag strosade omkring i nästan en timme. Jag fotograferade mest och försökte njuta av solens varma strålar. Vid 18.00-snåret var det 30 grader ute, så då kan ni bara tänka er hur varmt det var ute under dagen. Efter strosandet satte jag mig på en bänk vid Boat Pond som ligger vid parkens östra sida med utsikt ut över Upper East Sides vackra fasader. Det var så rogivande, trots att människor passerade hela tiden. Jag lyssnade på musik, skrev en stund, betraktade alla människor och lyssnade på alla språk som passerade mig. Timmarna bara flög iväg, det var helt magiskt och alldeles underbart.
Boat Pond vid parkens östra sida. Upper East Side i bakgrunden.
Jag åt min fruktsallad innan jag vandrade vidare till Sheep Meadow där jag satt lutad mot ett träd och läste i min bok en stund. Parken var full med människor som njöt av värmen. Några satt tillsammans i skuggan och höll varandras händer medan andra låg själva och solade på filtar. Det var så underbart. Allt var verkligen som på film och alla människor var så fridfulla. Jag älskade det. Det bästa var när jag vandrade i Central Park bakom en kvinna i en vacker flamencoklänning. Den var så böljande kring hennes kroppsform och med en röd blomma i håret såg hon alldeles fantastisk ut.
En liten shoppingrunda fick runda av eftermiddagen innan jag gick hem och duschade av mig. Rev av prislappen på den nya tröjan och hör hur något slår till i skrivbordet. Jaha, larmet sitter kvar på tröjan och det är ett larm med bläck i. Känner att jag inte orkar gå tillbaka till Columbus Circle för att ordna detta så bestämmer mig för att googla det hela istället. Räckte med att scrolla igenom sökalternativen för att jag skulle dra på mig gympaskorna och springa ner till butiken. En halvtimme senare står jag hemma i duschen igen. Värmen tar livet av en och Turkiet kändes nästan svalare.
På kvällen gick jag och Carina på bio vid Lincoln Center. Vi såg filmen ”20 Feet From Stardom” och jisses vilken bra film/dokumentär. Om man inte skrattade så hade man gåshud, och om man inte hade gåshud så var man alldeles tårögd. Det var en himla bra skildring av musikindustrins körsångerskor. Skulle kunna se den hundra gånger om. Nedanför kan ni se den officiella trailern.
Efter bion snappar mitt kändisöga upp ännu en kändis. Den tredje på tre dagar. Den här gången var det Kathy Najimy, känd från bl.a. Sister Act där Whoopi Goldberg spelar huvudrollen, Veronica's Closet, Hercules och King of the Hill. Det tog några timmar innan jag kunde få kläm på namnet, men nu har jag det och jag älskar henne som Sister Mary Patrick i Sister Act.
Idag hade jag tänkte ge mig ut på äventyr kring Bryant Park, men jag har så ont i fötterna så jag avvaktar en liten stund så får vi se. Kan vara skönt att samla alla intryck och planera inför kommande dagar också, men ett litet äventyr ska jag nog ut på i alla fall. Vi hörs ikväll! ♥
