Lucka 7 - Busschauffören och mitt frusna underrede
Idag har jag gjort något som kommer att ge min pappa och kanske ett flertal av er läsare hjärtsnörp, men förhoppningsvis kan vissa av er finna denna lucka åtminstone någorlunda underhållande. För med tanke på hur hela situationen slutade upp, så direktkvalificerade den sig till att bli dagens lucka i julkalendern. Ibland saknar jag filter, och det kan sluta hur som helst.
På sistone har jag nämligen märkt att de allra mest absurda samtalen i mitt liv, oftast äger rum vid samtal med främlingar eller busschaufförer - något som jag fick bekräftat idag när jag skulle betala min bussbiljett. Jag började nämligen bussresan med att bomma kortterminalen hela tre gånger innan jag lyckades träffa rätt med mitt bankkort. Den kvinnliga busschauffören skrattade och gav mig beröm när jag väl träffade rätt och till mitt försvar så berättade jag omedelbart för henne att jag frös nå fruktansvärt samtidigt som jag visade henne mina skakiga händer.
”Nej, men så kallt är det väl ändå inte ute?”, säger hon till mig och skrattar.
”Jo, det tror jag nog”, svarar jag näsvist och gömmer min svanhals i halsduken.
”Nja, jag tror att det är flera plusgrader ute, men det är kanske lite ruggigt ändå?”
”Det kanske är varmt i luften, men det blåser oerhört kallt.”
Busschauffören skrattar. ”Du ser ändå ut att vara rätt så påklädd?”
Nu kommer världens mest traumatiska svar och det skulle inte förvåna mig om denna trevliga dam är sjukanmäld från sitt arbete imorgon. Jag skrattar nämligen innan jag svarar följande: ”Jo, det tyckte jag också att jag var, men jag valde tydligen fel trosor idag. Spetstrosor är inte att föredra när det blåser kyliga vindar, det skyddar inte direkt underredet.”
Busschaufförens leende snörptes ihop till det allra minsta av ormhål innan hon brister ut i ett gapskratt och säger: ”Nej, man vill ju inte förfrysa sig där nere. Det vore hemskt!”.
Därefter får jag min biljett och mitt bankkort tillbaka i handen och innan jag går och finner en ledig plats i den mörka bussen så säger jag: ”Förlåt. Det kanske var för mycket information så här på en söndagskväll.”.
Busschauffören ler och svarar: ”Det är ingen fara. Det var helgens höjdpunkt.”
