Pass upp, nu ska jag ta en Sofiero här
Världens gulligaste mysfarbror körde fram och ställde sin rullator bredvid mig inne i kiosken. Orakad, med glasögonen på sned säger han: ”Ursäkta. Får jag skrämmas lite? Jag ville bara säga att du ser ut som piraten Svarta Malin.”
Hannah: ”Jaså. Jo, jag klär mig lite tråkigt men vinterjackan är åtminstone lila.”
Mysfarbrorn: ”Nej, svart är fint. Pass upp, nu ska jag ta en Sofiero här. Jag tänkte supa ikväll.”
Hannah: ”Absolut. Det får man göra. Det är ju ändå torsdag idag.” ...
Mysfarbrorn: ”Min brors dumme son gifte sig med en brasilianska och dem kom och sov över hos mig några nätter en sommar. Jag tog en liten sup varje morgon, för det får man ju göra, men hon tog en rejäl sup varje kväll. Jag hade gjort eget vin, på äppelmust, som den jäkeln tog för sig av nere i källaren, UTAN att fråga. Fan. Man vet aldrig var man har dem och ändå ser dem så läckra ut.”
Hannah Söderblom blir stum för en gångs skull var på ”mysfarbrorn” säger: ”Men du är en himla fin flicka. Du måste ha problem med alla grabbar som svansar efter, och himla trevlig är du. Sällan man ser det. Skrattar så fint gör du också.”
Hannah: ”Nja, det vet jag inte. Jag står ju här framför chipshyllan tillsammans med en äldre man som ska dricka Sofiero på en torsdag. Livet är spännande nog bara så här.”
Vi skrattade tillsammans en stund innan mysfarbrorn krockar med rullatorn samtidigt som han högt och ståtligt hojtar att det faktiskt är okej för en flicka att äta chips. Man behöver inte skämmas. Sagt och gjort, så jag strosade hem i min ensamhet med en chipspåse i hand.
